Återskapa släktens fotografier med AI (del 1)
Från mörkrum till AI
Har du också lådor och album med gamla släktfotografier som sett bättre dagar? Vattenskador, bleknade färger, revor och fläckar. Tidens tand är sällan skonsam mot släktens fotografier. Säkert har du önskat att du hade ett trollspö som kunde återskapa originalbildernas forna glans igen.
Min farmor Anna Petronella Pettersson (andra från vänster) och hennes familj i Sundsvall, ca 1920.
Sådana trollspön finns faktiskt, i form av AI-drivna bildrestaureringsverktyg. Men se upp - allt är inte guld som glimmar! Olika AI-verktyg utlovar att det som tidigare krävde många timmar av noggrant arbete i avancerade bildverktyg nu kan göras på några sekunder. Men så enkelt är det inte! Så, innan du kastar dig över denna nya teknik finns det några viktiga saker du behöver veta.
I två inlägg kommer jag att gå igenom bakgrunden till dagens AI-möjligheter för fotografier, vilka djupa fallgropar som finns och hur du kan använda de nya verktygen för att verkligen ta hand om den bildskatt som dina gamla släktbilder är.
Bildfixning - från kemikalier till AI
Mörkrummets tid. Fotorestaurering är ingen ny företeelse. Ända sedan fotografins barndom har människor modifierat och förbättrat bilder. I mörkrummets era kunde skickliga tekniker utföra mirakel med rätt kemikalier och tekniker. De kunde justera kontrast och exponering, eller till och med sätta ihop flera negativ för att skapa en ny bild. Vem har inte sett exempel på hur Stalin såg till att oönskade personer “försvann” från fotografierna. Ett foto har alltså aldrig varit en garanterad bild av verkligheten.
Stalin var känd för att manipulera foton för att radera ut oönskade personer. Långt före AI.
Men mörkrumstekniken hade sina utmaningar. Den krävde mycket tid för att lära sig, för att inte tala om kostnaden för utrustning, kemikalier och film.
Den digitala revolutionen. När Photoshop kom i början av 1990-talet kunde alla som var villiga att investera tid och pengar (programmet kostade cirka 7000 kronor vid lanseringen) börja “förbättra” bilder. Plötsligt kunde du ta bort repor, justera färger, återskapa saknade delar av bilder och lägga till saker i en bild – utan att behöva ett mörkrum!
Precis som mörkrumstekniken krävde dock Photoshop omfattande kunskap och övning. Innan du kunde restaurera ett enda gammalt foto behövde du månader av träning och sedan många timmar framför skärmen för att restaurera varje skadat minne från det gamla fotoalbumet.
AI förändrar spelplanen helt
Här kommer den stora skillnaden mellan traditionell redigering och AI:
Traditionella tekniker modifierar bara de specifika delar av bilden du väljer att redigera. Ändrar du kontrasten, så ändras bara kontrasten, inget mer, inget mindre. Lagar du en repa genom att fylla i det skadade området med innehåll, ändras den lilla delen av bilden, inget annat.
AI-verktyg däremot genererar en helt ny bild, pixel för pixel. När du ber AI att "ta bort repan över buketten i bröllopsfotot" skapar den en helt ny bild baserat på:
Bilden du laddat upp
Instruktionen du gav till AI
Miljarder av andra fotografier som AI-modellen tränats på
Varför AI-restaurering är annorlunda
Det är här du verkligen behöver vara uppmärksam om du bryr dig om hur släktingarna faktiskt såg ut. AI-verktyg kan inte selektivt redigera bara en del av en bild som Photoshop kan. Istället genererar de varje pixel i bilden när du ber om en förändring – oavsett hur liten ändringen är. Den “fixade” bilden blir därför alltid lite annorlunda än originalet.
AI gissar sig fram. Historiska bilder är ofta spruckna, rivna eller bleknade, vilket gör vissa detaljer svåra att tolka eller helt borta. AI hanterar detta genom att göra "kvalificerade gissningar" om detaljerna den inte kan se. AI jämför ditt foto med miljarder foton i sin träningsdata och fyller på med något den sett tidigare.
Några exempel:
Det knappt synliga mönstret på mormors klänning? AI:n kompletterar det baserat på mönster från andra fotografier från samma era
Den bleknade byggnaden i bakgrunden? Den skärps och förbättras baserat på bilder av hus som AI:n sett tidigare.
Frisyren som är svår att se i det överexponerade fotot? AI:n väljer en från hundratals stilar den sett när den tränats.
Ofta är dessa gissningar anmärkningsvärt bra. De fämsta AI-modellerna är fantastiska på att bevara "släktforskningsrelevanta" element – ansikten, klädesstilar och allmän tidsanda. Men en gissning är fortfarande en gissning. Dessa gissningar kan lägga till detaljer som aldrig fanns där och ta bort eller ändra detaljer som faktiskt fanns. En AI-fixad bild är därför aldrig en restaurerad originalbild, det är alltid en återskapad bild!
Googles Gemini 2.5 Flash – ett genombrott
Utvecklingen går snabbt och nya AI-modeller lanseras ständigt. I augusti 2025 släppte Google Gemini 2.5 Flash Image (en modell som även kallas Nano Banana), som är ett enormt steg framåt inom AI-baserad bildrestaurering. Detta verktyg är betydligt bättre än tidigare AI-verktyg på att bevara ansiktsdrag och historiska detaljer när du modifierar visuella element som kontrast, exponering och skärpa.
En “förbättrad” version av ett gammat foto kan nu skapas på under minuten med en enkel textinstruktion (prompt). Men tänk på att det fortfarande är ett återskapat foto, inte en regelrätt restaurering av fotot.
Verkligt exempel från mitt släktarkiv
Anna Nilsdotter, f 1869 i Sörflärke. Original och AI-återskapad bild
Min svärmors farmor, Anna Nilsdotter från Anundsjö är ett exempel på hur fel det kan bli. Här laddade jag upp originalfotografiet från tidigt 1900-tal. Fotot var oskarpt från början och visar sin ålder med damm och repor. När AI-verktyget (ChatGPT 5) “restaurerade” bilden gjorde den ett imponerande jobb med skärpa och kontraster. Resultatet blev en bild som kunde vara tagen med en modern kamera! Men… Inte är det samma person på bilden!
Jämför vi originalet med AI:s “restaurering” ser vi att hennes ansikte ändrats så mycket att hon inte längre är samma person. Ganska lik är hon absolut, men det är definitivt inte samma person på bilden. Detta är typiskt för de flesta AI-verktyg idag. “Kavajslagen” på hennes rock är inte heller desamma som på originalbilden. Ai har helt enkelt gissat och gissat fel i den detaljen.
I nästa del: Jag går igenom hur du dokumenterar dina AI-restaureringar på ett ansvarsfullt sätt, vilka metoder som fungerar bäst för släktforskare, och hur du bevarar både originalet och den förbättrade versionen för framtida generationer. Du får också konkreta tips på hur du formulerar dina instruktioner till AI:n och undviker de vanligaste fallgroparna.
Sammanfattning:
AI-restaurering skapar en helt ny bild, inte bara redigerar den gamla
Verktyget "gissar" sig fram till saknade detaljer
Ansikten och kläder kan förändras oavsiktligt
Dokumentera alltid vad du gjort med bilden (mer om det i nästa del)
Bevara alltid originalet oförändrat för framtida generationer!
Nyfiken på hur det gick för farmor i skolan?
Jag har fått frågor från läsare av min bok om Tomas Ledins farmor och farfar.
–Var hittade du all information om hur Svea och Jonas hade det i skolan i början av 1900-talet?
Jag tänkte att vi skulle titta närmare på det.
Alla har vi en farmor och en farfar och de flesta av oss kan faktiskt kartlägga deras skolgång och betyg. Svaren finns förstås i arkiven. Men när det gäller skolornas handlingar pratar vi inte om Riksarkivets stora och luftiga arkivlokaler runt om i landet, som slottet i Vadstena eller det stora arkivet i Härnösand. Nej, här måste vi söka oss till mer ”skumma kvarter”, till kommunarkiven. Det är arkiv som ofta ligger i mer anspråkslösa lokaler, inte sällan i en källare någonstans.
Precis så är det i Kramfors, där nycklarna till Tomas Ledins farmor Sveas skolgång gömmer sig i kommunarkivet. Betongfasaden som ramar in dörren känns som hämtad från någon öststat på 1900-talet.
Det ser inte särskilt lovande ut när man kliver in i den mörka källaren. Men när lysrören blinkar igång och avslöjar vad som finns därinne, inser man att här finns en guldgruva för den som är intresserad av människorna och lokalhistorien i de bygder som finns i kommunen.
Här finns arkiven från skolorna, med början i tiden när ansvaret för folkskolan på 1860-talet flyttades från församlingarna till de nybildade kommunerna. Det som finns bevarat är framförallt betygskataloger och ”dagböcker”, som visar elevernas närvaro och när olika lov inföll. Även handlingar om vilka inventarier som fanns i skolorna och vilka alster som eleverna skapade i slöjden kan finnas bevarade.
Examenskatalogerna är de mest intressanta handlingarna att ge sig in i. Här hittar vi våra släktingar när de år för år tar sig igenom först småskolans två år och sedan folkskolans fyra (från 1882 sex) år. Läraren har i katalogerna noterat vilket betyg varje elev fått i de olika ämnena, men också ofta vad som ingick i undervisningen och om eleven fick någon bok i gåva för goda insatser.
Skoltiden är en tid som de flesta av oss minns väl (med värme eller skräck) och här kan vi skapa oss en bild av våra släktingars skolgång. Ta reda på (i kyrkoarkiven) var dina far- och morföräldrar bodde från 7 till 14 års ålder och ring till det kommunarkivet för att boka ett besök. De kan hjälpa dig att hitta rätt skolas arkiv. Det är garanterat spännande!
Kan dina särskilda färdigheter i sång, matte, skrivande eller hantverk spåras till någon av dina släktingar? I fallet Tomas Ledin, visade det sig att hans farmor Svea fick högsta betyg i sång. Kanske var det hon som bar på de musikaliska gener som fördes vidare till hennes barnbarn Tomas?
Vill du läsa om allt jag hittat om Ledins farmor och farfars liv i arkiven, beställ gärna min bok “Svea & Jonas” här: shop.petersjolund.se
